Sajm

Måndag morgon.

När jag öppnar ögonen ser jag en Kristoffer komma in igenom balkongdörren. "Klockan är 08.30" säger han och jag får på mig kläder, går upp och köper frukost, bröd, juice och varma koppen.

Rakning blir gjord och efter ett tag inser jag att Kristoffer lurade mig, 07 var hon när jag vaknade. Menmen, det här är sista dagen nästan så det är lika bra. Snart ska vi bli visade runt i WSGs verksamhet runt om i Addis. Min laddare och pengar ligger inlåst och han med nycklen har ännu inte kommit. Däremot har alla skänk saker blibvit flytta ut till balkongen. Nu är det lite batteri och jag ska dricka upp Espresson som Leif gav mig. Tackar.

Runt 8 på morgonen steg jag upp enligt kristoffer. Vi begav oss mot gatan där alla stånd knappt hade öppnat, efter en lång promenad upp på gatan i sikt efter det där ståndet som sålde kryddor. Inga kryddor hittades eftersom klockan inte var så mycket men en brödbutik fick ett besök och ett oerhört gott bröd blev inhandlat.

Lite frukost och sen gick tiden åt att vänta på Gisachew som kom men resten skulle vi möta senare, tarik och Madkes. Vi blev visade runt i WSGs aktiviteter eller ja, det dem gör runt om i Addis.

Först fick vi se deras skola Guara som hade elever upp till fjärde klass. Kindergardet 1 och 2 som med andra ord är förskola eller liknande. Väldigt fin skola som hade kostat 1.000.000birr att bygga. Till en början fanns bara 3 tomter till salu, tre tomter som låg bredvid varandra och från början var bara den ena till salu, efter ett tag var 2stk till salu men han som ägde den i mitten vägrade sälja, något år gick och och till slut var även den tomten i mitten till salu och dem hade en fullkomlig mark att bygga denna skola på. 0-6an gick där.

Efter det åkte vi minibuss ca 20minuter och hamnade på Entotto-skolan där slavbarnen fick gå i skolan efter eller före dagens arbete. Vi bjöds på fin sång och lite lektioner med klasserna som var mellan 12-80år, lite osäkert om på det blev rätt ålder men i klassrummen såg vi en kvinna som studerade och hon var nog i 40års-åldern.

Avslutning där och sen hamnade vi på samma flickhem som vi besökt en gång tidigare och jag fick en fin klänning inköpt.

Plåtskjulsskolan där Gisachews fru jobbade, som dessutom var gravid. En skola som i princip var flyttbar, bara cementen på marken var orörbar. 0-9 gick dem i den skolan som dessutom hade ett computerlab och en stuga eller ett rum med hiv-testnings utrustning. Dessutom hade den skolan utbildning för ammande mammor. Två mål per dag fick barnen i skolan.

Pojkarnas vävstuga åkte vi till efter och jag inhandlade en blå fin scarf, lite tråkigt att även dem som fått en extra chans tar alla chanser att göra extra pengar, först sade han 80birr och när jag betalat kom han en stund senare och ville ha 20 till för den.

In i bussarna igen med riktning mot flickhem nr2, detta låg hyffsat nära guesthouse. Tyvärr hade dem inget till salu där inne,  kläder altså som det första. Däremot hade dem rusktigt sköna fåtöljer och Björn introducerade någon typ av lek som var lätt att lära sig, alla stod i en ring och skulle följa hans rörelser. Självklart åkte jag ut först och Gisashew vann. Några av flickorna hade dessutom barn som bl.a. fick ballonger och andra babyleksaker.

Sen fick vi tid att gå på gatan och inhandla lite allt möjligt. Den där kryddan som jag gillade visade sig vara chilipulver, måste hitta recept på röran vi fått överallt. Godaste brödet som blivit uppätet under resan blev också köpt.

17.00 skulle vi samlas och ge oss iväg till WSGs huvudkontor.

Väggen fick fungera som projektorduk till presentationen som Gisaschew hade knåpat ihop, lite allmän fakta om vad dem sysslar med, siffror om antal gatufolk och vad saker och ting kostar. Om jag förstod det hela korrekt var Lena Backman och Läkarmissionen två viktiga pelare och sponsorer för att det skulle gå runt, resten verkade komma från gåvor.

I ett fint kontorsrum med fina bord och stolar slog vi oss ner i väntan på att tiden skulle bli rätt, runt 21 begav vi oss ut i 3 mindre grupper och besökte gatubarnen, G pratade lite med dem och undrade om vi hade något att säga dem men vad ska man säga? jag förblev tyst.

En liten kille på kanske 7år berättade att han saknade sin mamma som bodde ungefär 35mil ifrån, han hade blivit iväglurad till Addis i hopp om jobb men det var slaveri det gällde så han rymde från "den nya ägaren" och bodde hellre på gatan.

Trots att det knappast var mer än 13-14grader var han endast iförd tunna byxor och tshirt, inga skor heller.

En liten stund senare var det dags att besöka området där de prostituerade regerade, vi kom in på små gator där flickor stod intill väggar och man kunde se in i vissa rum, om man nu kan kalla dem så, det typiska verkade vara

2*3m med stereo, liten tv och en säng.

Vi pratade med några enstaka flickor, spelade någon form av boll men en liten kille som hängde där och försökte visa att män inte alltid bara är ute efter en sak. Några av flickorna kunde lite halv engelska och det var något speciellt i deras ögon när dem fick en peng utan att ge något tillbaka. Enligt G kunde vi forsätta längre fram och möta ännu yngre tjejer i åldern 8-10år, jag tror jag är glad att vi slapp se det. Medans vi pratade med några av flickorna kom det fram killar i 20års åldern och undrade om dem kunde hjälpa oss med någonting = hallickar..

Själv hade jag lite svårt att somna efter det och ringde dessutom hem innan läggdags.

Väskorna var nästintill färdigpackade inför morgondagen och trots allt så fick jag mig en god natt.

Tisdag morgon blev en stillsam stund. Mer eller mindre fria aktiviteter men alla samsades om att tillsammans besöka vad vi kallade silvergatan, en gata med mycket silveraffärer. Silver och läder är väldigt billigt i Etiopien i jämförelse med Sverige. Tyvärr fanns inte dem enda läderskorna jag kunde tänka mig i storlek 41 så det fick kvitta. Istället hittade jag schyssta glasögon, men  också ett par smycken till min käraste. Däremot funderar jag på om inte jag ska behålla halskedjan, jaja vi får se.

Inne i en affär där skorna som i mina ögon åtminstonde var fake men ändå väldigt dyra (500birr kunde han som max sänka sig till) var det en söt tjej i min ålder som friade till mig. Det blev varken skor eller fru den där gången. Vid kvart över två skulle vi gå till en av dem finare resturangerna i Addis, Lucy heter den och allt var bra till en början. Trevligt exotiskt miljö vilket gjorde att tankarna flög till Hawaii trots den smutsiga miljön med tiggande barn utanför. Första missen blev att jag fick pommes istället för ris till min pepparstek, även om det kostade 42birr, vilket var bland det dyraste så ska det ju ändå vara seriöst, självklart klagade jag och fick mitt ris tillslut. Andra missen blev när Kristofer fick hår i sin mat, självklart klagade jag då också dock utan framgång. Muppen till servitris sa "Ouh sorry, wait a second" och gick iväg med tallriken där håret för att sedan komma tillbaka och på allvar hävda att det inte var ett hår. Jag bad henne ta hit tallriken igen så jag skulle kolla extra noga dock utan framgång. Det förstörde nästan hela min dag.

Medans dem andra åt klart gick jag och Anette till ett marknadsstånd och hon köpte en keps och jag ett par skor, från 400birr fick jag ner priset till 120, bra gjort Sajm!

Tillbaka till guesthouse men fortfarande fritid, klockan var ca 15 och 17 skulle vi samlas.

Under samligen bad vi om alla möjliga saker, bl.a. för mig, att jesus skulle hitta mig.

Efter ett fint avslut på hela samlinggrejen begav vi oss mot flygplatsen, vi satt i muslimernas egna bönerum om bad, alkohol blev inköpt och ett sött rosa lypsyl. Flygresan var bekväm.

I Stockholm väntade vi på tåget som skulle ta oss hem och tack för att dem numera har internet på tåget! Tack för denna resa