Sajm

Nu har jag försökt introducera en story ca sju gånger och efter ett äpple och en risifrutti drink-it så tar jag nu nya tag!  Problemet är nämligen att jag vet vad jag vill ha ut med att skriva det men jag vet inte hur jag ska skriva det för att få ut det jag vill ha.

Jag får en ångest när jag inser att det vi fått bara blir kortare och kortare, att det lilla jag presterat hittils i mitt liv ändå representerar en 1/4del. Det är nu det börjar gå upp för mig att rika föräldrar är en stor fördel.
Samtidigt finns det något jag saknar enormt och även om det borde vara omöjligt att sakna det, då jag förmodligen aldrig upplevt det, så känner jag att något inte finns där.
Det är inte något som är livsviktigt eller som måste finnas men attans vad trevligt det vore.
Nu kanske det låter lite mindre seriöst men min spontana tanke är att jag ska få det serverat på ett silverfat för att slippa det där ständiga tänkandet på rätt eller fel.
Nej jag lägger defnitivt inte upp det som jag borde för att få det bästa för stunden, det är ju trots allt inte för stunden jag söker denna mättnad.
Allting upplevs väldigt primitivt i mina ögon när saker och ting tar sig sina vändningar och lite är det väl det som gör att min hantering av hela situationen ser lite skum ut, dock tänker jag minst utav allt skylla någonting på mig själv.