Sajm

Första dagen på det nya jobbet har gjort mina tankebanor lite underliga måste jag säga..
Inte den blekaste om hur jag ska komma till det jag vill ha fram men det borde lösa sig eftersom det bara är att trycka ner lite tangenter och klämma in ord lite här och var.
Jag har redan hittat mina favoriter, även om man inte bör säga så, så kan ni alla ändå hålla med om att det alltid finns någon man tycker mer om än någon annan.
Fast jag fick den stora äran att torka bajs är jag mer taggad på att gå dit imorgon än vad jag var i gårkväll.
Efter första dagen finns så mycket jag skulle vilja säga till mina nära men det finns ett problem, tystnadsplikt, mother fucking tystnadsplikt. Självklart är det ju bra att det är så men jag som älskar att prata får ibland tänka på vad jag säger om mitt jobb framöver. Inte mer med det.
Däremot har mitt jobb gett mig funderingar utav bara sjutton. Som ni förstår är det inledningen på dedär med att jobbet har gett mig funderingar/ underliga tankebanor som jag har svårt att komma in på för jag vet inte hur jag ska börja.
Stället jag är på ska tydligen vara bland dem bättre och finare, vi snackar gym, hår-salong, digitalbox till varje TV, Fotvårds-salong. Ni hajar, gamlingarna har de soft på mitt place.
Inte för att skryta kan jag ju säga att den främsta personalförmånen jag fann var helt sonika ett solarium, fattar du?
Tydligen var de helt okej att  under ett arbetspass bli lite sugen på att hoppa i gaygrillen, för fem rikstaler.
Äkta maka-par får bo ihop och ja, jag blev helt förvånad över hur "bra" dem hade det.

För att ingen ska ta illa vid sig? så tar jag mig själv lite som exempel här nu igen.
Jag hade kunnat ha en rullstol av guld, specialbeställd från Rolls Royce som har inbyggt ljud från Bang & Olufsen.
Dagliga aktiviteter som Bedömt rumpor , göra elaka-roliga saker mot dem andra boendena eller andra trevliga ting.
Fått mat såsom rysk kaviar, anklever och oxfilé varje dag.
Men att behöva ha hjälp med precis allt, läggning och uppstigning, matning och social kommunikation, det hade jag aldrig velat.
Självklart är det inget nöje att torka bajs eller byta kateter men fyfan för att inte kunna göra det själv, fyfan att bli så vanhedrad att se någon du inte ens känner göra saker på dig som för bara något år sedan var helt självklart att du gjorde själv.

Det är ungefär här som mitt problem eller mina funderingar börja kluvna..
Utan att säga för mycket kan jag påstå att jag ändå söker mig till "bra" saker för att hålla mig borta från "dåliga" saker.
Men nu när jag blev inskickad i verkligheten och fick se hur inkapabel man är som gammal så är den där höga åldern något jag fruktar. Nu är jag mer än någonsin inställd på att leva hårt och dö ung.