Sajm

Jag vill berätta hur de redan från början kunde tråka ut en liten pojke i skolan.
Jag var vänsterhänt, och det fick man inte vara. Då fick man smäll på fingrarna, ordentligt med smäll. Men jag hade fantasi
och tyckte egentligen om att skriva.

En gång skulle vi skriva en uppsats om vad man fått i julklapp.
Jag bodde i barn-rikehusen, vi var åtta stycken och det var inte så fett, men av en farbror som var civilingenjör fick jag en mekanisk leksam
som man drog upp och som sedan hoppade upp på en väska och åkte med.
Det skrev jag i uppsatsen och var väldigt nöjd och glad.

Men när jag fick tillbaka den var det bara röda bockar överallt.
Lärarinnan sade att jag ljög. Ingen leksak kunde väl hoppa upp på väskor. menade hon.
Jag svalde det med tog ändå med mig leksaken till skolan och ställde den på katedern.
Då såg hon ju att jag hade rätt, att den hoppade upp på en väska, men det blev inte heller bra.
-Har du leksaker med dig till skolan, sade hon och så fick jag stå i skamvrån för det.

Jag lovade mig själv att aldrig skriva mer, jag skulle bli sjöman i stället och resa till Amerika där ingen brydde sig om
ifall man skrev med vänster eller höger hand.
Jag var tolv år och smög mig ner till hamnen och gömde mig under en presenning. Det här var mitt under brinnande krig
och någon hade sett mig gå in där.. Jag hörde gevär som laddades - snacka om att bli rädd.
Senare gick jag på sjön ändå, i sex år. Jag låg i flottan, blev svetsare och fick min Lilian trots alla lärare.
Men ingen ska komma till mig och snacka om den gamla goda tiden.